Ny IVA-rapport: Lagstiftning stoppar cirkulär försörjning av strategiska råvaror

Klimatomställning och elektrifiering kräver stora mängder strategiska råvaror – men en föråldrad syn på avfall står i vägen för att säkra försörjningen på cirkulär väg. Det visar en ny rapport från Kungl. Vetenskapsakademien (IVA), som föreslår förändringar i lagstiftning och skatter för att bättre utnyttja avfall som källa till hållbara råvaror.

− Om vi menar allvar med att bygga ett hållbart samhälle måste vi börja använda de råvaror vi redan har, om och om igen. Men den gamla synen på avfall gör det ofta olönsamt, och det är viktigt att en tung aktör som IVA sätter sökarljuset på det och driver på för en förändring, säger Anders Kihl, forsknings- och utvecklingschef på miljöföretaget Ragn-Sells som också har deltagit i arbetet med rapporten.

För att klara klimatmålen behöver världen ny teknik för energi, transporter och digitalisering: Sol- och vindkraftverk, elfordon, elektrolysörer för vätgas och mycket annat. Det kräver enorma mängder metaller och mineraler som inte kan ersättas av andra material. Den brant stigande efterfrågan kan inte mötas bara genom ökad utvinning ur jorden, särskilt inte inom EU som saknar fyndigheter av många nyckelråvaror.

Trots det kommer bara en bråkdel av många strategiska råvaror från återvinning. ”I dag nyttjas avfall i alltför liten utsträckning som en resurs för att bidra till hållbar och säker tillgång till kritiska metaller och mineral”, slår den nya rapporten från IVA fast. Rapporten identifierar en rad orsaker till den problematiken och föreslår åtgärder.

− Rapporten visar tydligt att användningen av återvunna råvaror fungerar när det är lönsamt. Marknadskrafterna fungerar, men politiken behöver ta krafttag för att röja undan gamla hinder som skadar återvunna råvarors konkurrenskraft, säger Anders Kihl.

Analysen identifierar en rad utmaningar som hämmar cirkulära flöden för råvaror. Bland annat är lagar och regler inte anpassade för en cirkulär ekonomi, samhälleliga och miljömässiga kostnader för utsläpp avspeglas inte i råvarupriser och många produkter designas inte så att metaller och mineraler i dem går att återvinna på ett rimligt sätt.

Ett exempel som pekas ut är den svenska deponiskatten. Skatten hindrar exempelvis återvinning av metaller i deponerat avfall, bland annat eftersom en del material skulle behöva återdeponeras efter utvinningen och därmed beskattas. Deponiskatten gör det också svårt att lagra avfall för att bygga upp tillräckligt stora volymer för att göra återvinning lönsam – många produkter, inte minst elektronik, innehåller mycket små volymer av råvaror som gallium och jordartsmetaller.

− Sverige och EU är beroende av att importera många nyckelråvaror från länder som Kina, vilket innebär en enorm strategisk risk. Små förändringar i marknadsförutsättningarna kan ändra på det, och deponiskatten är ett tydligt exempel på var Sverige kan börja, säger Anders Kihl.

De åtgärder rapporten föreslår sammanfattas i fyra områden:

• Stimulera framväxten av marknader för återvunnen metall och cirkulära produktflöden
• Förenkla återanvändning och återtillverkning
• Förändra synen på avfall så att det behandlas som en värdefull resurs och säkerställ att detta återspeglas i regelverk, avgifter och skatter
• Satsa på utbildning, forskning och innovation inom området och skapa arenor för samverkan.

För mer information, kontakta gärna Anders Kihl, strategichef och forsknings- och utvecklingschef, Ragn-Sells, 070-927 26 84, anders.kihl@ragnsells.com

Hela rapporten kan läsas och laddas ned här. 

Fakta: Rapporten
Rapporten ”Cirkulära flöden för att möta ökade behov av metaller och mineral” är en av fyra delrapporter inom IVA:s projekt Vägval för metaller och mineral.

Den har finansierats av ABB, Epiroc, LKAB, Ragn-Sells, Sandvik, Zinkgruvan Mining, Mistra (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning), Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) och Swedish Mining Innovation, en gemensam satsning av Vinnova, Formas och Energimyndigheten.

Arbetsgruppen har letts av Mikael Dahlgren, ABB/Hitachi.

Utdrag ur rapporten
”Synen på avfall är i dag problematisk. Sverige och resten av världen är till stor del kvar i ett linjärt system där avfall inte ses som en värdefull resurs. Många regler i Europa fokuserar på att snabbt och kostnadseffektivt få bort avfallet (utan att orsaka skada) vilket gör att material ofta nedgraderas (försämras) eller hamnar utanför de cirkulära systemen.

I dag är kunskapen låg om var kritiska metaller finns i olika avfallsflöden och produkter. Detta leder till att många av dessa metaller hamnar i restflöden från annan metallåtervinning eller avfallsförbränning och byggs sedan in i exempelvis fyllnadsmaterial under hus, i vägar och bullervallar eller i deponikonstruktioner. När avfall innehållande kritiska råmaterial i stället deponeras sker det på ett sätt som försvårar framtida utvinning, bland annat genom att avfallsströmmar blandas och genom otillräcklig information om var avfallsströmmar deponeras (Bergfald, Kristensen & Lystad, 2024). Det byggs inte lager så att materialet lätt går att komma åt när till exempel materialåtervinningstekniker förbättrats. 

Inriktningen framöver behöver vara att det som tas upp genom gruvdrift kan cirkuleras i så stor utsträckning som möjligt för att på lång sikt kunna minska uttaget av ändliga resurser samtidigt som miljön och människors hälsa skyddas vid avfallshanteringen. Vidare bör material som riskerar att bli ett  framtida saneringsprojekt undvikas som fyllnadsmaterial.”